När snön färgas röd
Inte en dag går förbi utan att man kan läsa om ett nytt brott som skett i vårt vackra land. "Vackra" land. Ute ligger snön vit på sina ställen och rimfrosten glittrar på grenarna utanför. Man kan välja att gömma sig från all ondska eller att se den i vitögat. Jag står väl mittemellan. Dagligen läser vi om all ondska som händer runt om i världen, och det är inget vi riktigt kan ta på. Vi väljer att säga saker som "jaha, nu igen", "usch, vad hemskt" eller "de kommer aldrig sluta" och vänder genast blad i tidningen. Utan att egentligen fundera på att över 100 tals människor har dödats och 1000 tals familjer har splittrats. Man blir avtrubbad helt enkelt.
Nu har ondskan kommit till Sverige. Varje dag kan vi läsa om ett nytt mord, en grov misshandel eller en våldtäkt. Det är hemskt och jag ryser vid tanken. I skrivandes stund skänker jag en tanke till de drabbade, och de drabbades familjer. Detta oprovocerade våld. Att inte kunna röra sig fritt, och att inte känna sig trygg. Vad har hänt med vårt land? När går det så långt att man är beredd att ta någons liv? Varför kommer våldet så nära? Går det någonsin att stoppa, eller blir det bara värre och fler liv går till spillo? Jag är rädd för att svenska folket kommer att bläddra i sina tidningar och tänka "jaha, nu igen" utan att tänka på att det hände i kvarteret bredvid. Att vi blir avtrubbade, eller är vi kanske redan det?
Nej, jag är inte deprimerad, bara skönt att få skriva bort lite tankar ibland. Det är det fina med att blogga. Bara kunna skriva av sig lite tankar. Sen får folk tycka vad dem vill om bloggar.
Nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt!
Nu har ondskan kommit till Sverige. Varje dag kan vi läsa om ett nytt mord, en grov misshandel eller en våldtäkt. Det är hemskt och jag ryser vid tanken. I skrivandes stund skänker jag en tanke till de drabbade, och de drabbades familjer. Detta oprovocerade våld. Att inte kunna röra sig fritt, och att inte känna sig trygg. Vad har hänt med vårt land? När går det så långt att man är beredd att ta någons liv? Varför kommer våldet så nära? Går det någonsin att stoppa, eller blir det bara värre och fler liv går till spillo? Jag är rädd för att svenska folket kommer att bläddra i sina tidningar och tänka "jaha, nu igen" utan att tänka på att det hände i kvarteret bredvid. Att vi blir avtrubbade, eller är vi kanske redan det?
Nej, jag är inte deprimerad, bara skönt att få skriva bort lite tankar ibland. Det är det fina med att blogga. Bara kunna skriva av sig lite tankar. Sen får folk tycka vad dem vill om bloggar.
Nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
