Black and White

Verkligheten står vid dörren. Allt och alla går itu. Vem ska plocka upp alla bitarna? Faller du, så faller jag. Va rädd om dig, skulle du försvinna går jag sönder. Alla sår läker med tiden, men ärren är många. Gör dem verkligen det? Varför sa du att du älskade mig när du älskade någon annan? Alla dessa olika känslor, för allting. Varje dag verkar ge nya känslor och sudda ut gamla, är detta livet? Jag faller sönder i småbitar. Som ett pussel, de viktigaste bitarna verkar fattas. Är dem borta för alltid, eller ligger dem så nära att jag inte kan se dem? Jag skriver i gåtor, för allting runt omkring är bara stora frågetecken. Hur? Var? Varför? Med vem? När? Vad? So many questions without answers!